”Tänk på att hålla avstånd, ge aldrig upp och titta aldrig bakåt. Tänk inte på hur saker har varit innan Pandemin”
Folkhälsomyndigheten har haft regeringens uppdrag att undersöka pandemins konsekvenser på barn och unga. Ett särskilt fokus ska vara på barn i särskilt utsatta situationer. Inom regeringsuppdraget ingår det att samla in barn och ungas egna upplevelser och erfarenheter av hur pandemin har påverkat deras hälsa. Utifrån detta ska uppdraget resultera i förslag på åtgärder för att undvika de negativa konsekvenserna av pandemin.
Samtal med tre grupper av barn
Barnrättskonsulterna hade inom ramen för detta, uppdraget att samtala med barn från tre olika grupper och dokumentera detta. Samtal genomfördes med barn i åk 3, som gick i förskolan under pandemin, med äldre barn som har erfarenhet av våld eller missbruk i hemmet (dessa intervjuer genomfördes i samarbete med Maskrosbarn). Vi genomförde också samtal med barn med kognitiva funktionsnedsättningar på ett LSS-boende.
Barnets hälsa ur ett rättighetsperspektiv
Barnets rätt till hälsa är beroende av ett antal övriga rättigheter, rättigheterna är en sammanhängande helhet. Frågorna till barnen är därför formulerade ur ett sådant helhetsperspektiv och omfattar temaområden som delaktighet och information, fritid, skola, sociala relationer och välmående. Så vad tar vi med oss från arbetet?
Vikten av att göra olika
Om det är något vi särskilt tar med oss från arbetet, och som Folkhälsomyndigheten också poängterar i sina slutsatser, är det att pandemin fått olika konsekvenser för olika grupper av barn och att det därmed krävs olika insatser eller åtgärder. Historiska och objektifierande föreställningar om barn och barndom har bidragit till att beslut som rör barn tenderar att dels tänka in barn för sent och att fatta beslut baserat på kategoriska föreställningar om barn.
Att beakta principen om ickediskriminering systematiskt är inte att göra lika i alla situationer, utan att i varje situation vara beredd att göra olika. Undersökningen visar att riktlinjer, råd och rekommendationer behöver, i ett tidigt skede och i linje med barnets bästa, inkludera ett ickediskrimineringsperspektiv där konsekvenserna för olika grupper av barn bedöms löpande.
Bland de yngre barnen upplevdes pandemin mer som ett permanent tillstånd utan tydlig början och slut. Pandmin har pågått en stor del av livet för de yngre barnen och gränsen mellan ett före och ett efter saknas. Många av de yngre barnen ger uttryck för stark oro.
Fler av de yngre barnen uppfattade Corona som något som mer eller mindre alltid funnits och till och från kommer att fortsätta finnas, men många av barnen uttrycker också en stark oro:
”Ibland fick jag kalla kårar… typ att min familj och släkt skulle få corona…”
Barnen upplevde att de hade velat ha mer barnvänlig information på platser där barnen finns, men att många barn samtidigt hade någon vuxen att fråga, ofta föräldrar eller ”förskolefröken”.
”Vi vill att man pratade mer barnvänligt med barn om corona. Att man berättar med lite lättare ord. Man kan säga typ… i stället för ´Nu har vi hårdare restriktioner´ till barn kan man säga ´nu finns det mer regler´, alltså något enklare… alla barn vet inte vad restriktioner betyder.”
”Ja men såhär, att eftersom vi prata på samlingar på förskolan pratade vi om det typ varje dag. Då kunde man fråga. Och sedan med sina föräldrar.”
För barnen som redan befinner sig i en utsatt situation, med våld eller missbruk i hemmet, eller i socioekonomiskt svaga grupper, förstärktes utsattheten. Konflikter, psykisk sjukdom eller våld i hemmet gör att kravet på att stanna hemma kan bli förödande.
”Skolan var den enda trygga platsen och när jag inte fick vara på den trygga platsen så var jag alldeles själv.
Pandemin verkar också ha försämrat förutsättningarna för redan utsatta barn när det gäller att klara skolan. Det är allvarligt då skolan är en av de viktigaste faktorerna för att motverka långvarigt utanförskap. Just distansundervisning var ett område som visade hur olika det fungerade för barnen. För vissa fungerade det inte alls, för andra var det en möjlighet att komma i kapp.
”För mig var det ju svårt, för jag gjorde majoriteten av mina uppgifter muntligt när jag var i skolan för att jag har dyslexi. /…/ Jag blev tvungen att skriva ner själv och läsa och det har jag ju aldrig behövt göra förut. /…/ Det var ju också där man förlorade motivationen och jag går ju i den skolan på grund av en anledning. Så det var lite jobbigt.”
”Det var ju absolut inte alla som sänkte sig, många höjde ju sig, för att de slapp mobbning bland annat. Det är ju inte bara dåligt och det är ju inte bara bra.”
För barnen på korttidsboenden var det inte så stor skillnad, men belyser en utsatthet som redan finns. Till exempel att många barn med funktionsnedsättning har en mindre aktiv och spenderar mer tid själva, än andra barn.
”Jag är väl ganska… jag är ganska mycket på mitt rum ändå så det var inte så mycket skillnad. Lite ensamt.”
Vad förslog barnen?
En av frågorna handlade om vilka tips barnen ville ge till framtida beslutsfattare om en ny pandemi skulle drabba oss. Här är några av barnens förslag:
- Tillhandahåll utrustning för distansundervisning till alla som behöver
- Erbjuda alternativa färdsätt som inte är kollektivtrafik
- Mer stöd från lärarna
- Vuxenstöd till barn som inte kan få stöd hemma
- Samtalsstöd i skolan
- Lättare tillgång till stöd för psykisk hälsa, även digitalt
- Tillgängliggör information till barn
- Samla information i en app till barn
- Dela ut gratis handsprit och munskydd
- Mer barnvänlig information, till exempel i en app
”Om vi får pandemi nån mer gång, då skulle jag velat att man hade lektion om den pandemin. Att en lektion handlade om det eller en samling som handlade om det. För det är jättemycket information för vuxna, men det behöver berättas med enklare ord för barn.”
Den är slående hur lätt det är att i en kris tappa ett barnrättsperspektiv. Men barn påverkas och konsekvenserna kan bli långtgående. Offentliga verksamheter behöver arbeta upp sin beredskap för ett integrerat barnrättsperspektiv, och alla vi andra, vuxna som möter barn, behöver se, lyssna och möta barn och deras frågor. Det kan göra skillnad för ett enskilt barn.
”De vuxna inte ska stressa upp sig. Det blir då värre för barn och ungdomar”
Intervjuare: Minns du vad de vuxna gjorde?
”De köpte toapapper…skratt… de bunkrade upp sig på allt. Dom trodde vi skulle dö liksom”.
Vill du ta del av dessa intervjuer och Barnrättskonsulternas rapport i sin helhet? Du hittar den här.
Vill du ta del av Folkhälsomyndighetens rapport i sin helhet finns den här.