Barnperspektiv, barnets perspektiv eller ett barnrättsperspektiv – vad är skillnaden?
”Vår verksamhet utgår från ett barnperspektiv”. Det påståendet är vanligt, och ett barnperspektiv är bra. Men vad innebär det, och räcker det? Vad är skillnaden mot att ha barnets perspektiv, och ett barnrättsperspektiv. Vilket ska man välja att arbeta med i ett strategiskt arbete?
ETT BARNPERSPEKTIV är när vi vuxna försöker att sätta oss in i hur det är att vara barn, hur ett beslut påverkar ett barn eller hur något uppfattas av ett barn.
BARNETS PERSPEKTIV är precis som det låter. Det enskilda barnets perspektiv, eller det perspektiv som en grupp av barn gemensamt har uttryckt. Ett bra barnperspektiv förutsätter att vi också fått ta del av barnets perspektiv.
Barnets perspektiv är något som barnet själv uttrycker i någon form. Skriftligt, muntligt, i skapande, eller genom att vi observerar barnet. Barnets perspektiv får vi genom att lyssna på barnet där barnet har förutsättningar att fritt uttrycka sin åsikt utan rädsla eller misstro. Barnets perspektiv är alltid sant för barnet, eftersom det är det som barnet själv ger uttryck för. För att verkligen kunna ta del av barnets perspektiv behöver barnet ha fått rätt förutsättningar, till exempel genom information och förberedelse. Inte heller får vi vuxna manipulera eller övertolka det ett barn säger.
ETT BARNRÄTTSPERSPEKTIV är det mest omfattande av dessa begrepp. Ett barnrättsperspektiv utgår ifrån de rättigheter som barnet har enligt barnkonventionen. Ett barnrättsperspektiv utgår från att barnet är rättighetsbärare och har vissa ovillkorade rättigheter. Barnet är en individ och har dessa rättigheter oavsett bakgrund och förutsättningar. I ett barnrättsperspektiv ligger också att barnet har rätt att komma till tals utifrån sina förutsättningar.
Ett barnrättsperspektiv är alltså mest omfattande och långtgående. Ett barnrättsperspektiv hjälper oss också att få syn på vad barnet faktiskt ha rätt till. I ett strategiskt arbetet kan det därför vara bra att tala om barnet i termer av rättigheter. Då flyttas fokus från ett allt fört objektifierande omhändertagandeperspektiv mot ett perspektiv där barnet är rättighetssubjekt, i linje med barnkonventionens andemening.