Barnets bästa med fokus på ekonomiskt bistånd och barn-och unga inom socialtjänsten
”Vi hade på många håll en föreställning om att vi redan arbetade med barnrätt, barnkonventionen och barnrättsperspektivet. Dessa föreställningar gjorde att det till en början kunde vara utmanande att identifiera våra förbättringsområden”.
Så säger Anne Grundell, utvecklingsledare barn och unga på individ- och familjeförvaltningen i Västerås stad. Här berättar hon om stadens två pilotprojekt inom socialtjänsten och Barnets bästa 2.0 som genomförts i samarbete med Barnrättskonsulterna.
Kan du berätta om de två pilotprojekten, vad är det som ni har valt att göra?
Inför förberedelserna av att barnkonventionen blev lag var Barnrättskonsulterna i Västerås stad och utbildade politiker och verksamhetsledning. Jag, som har en samordningsfunktion för barnrättsfrågorna, såg till att få med sig så många chefer som möjligt från förvaltningens enheter- både från området vuxna och barn- och unga. Detta lade grunden för de två pilotprojekt som vi sedan ingick i.
Vi beslutade att genomföra ett pilotprojekt med en enhet som arbetar med vuxna och handläggning av ekonomiskt bistånd, samt ett pilotprojekt med en enhet som arbetar med barn-och unga genom utredning, insatser och uppföljning. Genom att välja båda områden, vuxna och barn-och ungdom, så skulle vi möjliggöra för en korsbefruktning och samverkan mellan dessa verksamheter. Samverkan är ju något som barnkonventionen framhåller vikten av vid prövningar av barnets bästa.
Huvudsyftet med projekten är att hitta strategier och verktyg för att säkerställa att barnkonventionen ligger till grund för det dagliga arbetet i verksamheterna.
Berätta om processen – hur gick ni till väga? Och hur gjorde ni för att koppla ihop arbetet med barnkonventionen?
Arbetsgruppen vid enheten för ekonomiskt bistånd identifierade tidigt projektets inriktning. Det handlade om på vilket sätt Barnkonventionen som lag skulle kunna påverka ärendehandläggningen så att barnrättsperspektivet beaktas mer konkret.
Ett tidigt arbete i denna riktning blev att urskilja barnperspektivet och barnrättsperspektivet. Gruppen inventerade och identifierade artiklar i barnkonventionen som var särskilt relevanta, inklusive konventionens grundprinciper.
Arbetsgruppen vid barn-och ungdomsenheten bestämde att de ville arbeta utifrån BBIC -flödet (Barns Behov i Centrum) med barnrättsperspektivet som ett ytterligare filter i arbetet. Gruppen beslutade att börja med att arbeta utifrån konventionens grundläggande principer. Gruppen identifierade också särskilda grupper för fokus: barn på flykt, barn i LSS samt barn utsatts för våld.
Inledningsvis behövde vi bearbeta olika områden för att skapa gemensamma förutsättningar för arbetet framåt-vad är barnrätt? vad är barns bästa? Under processens gång har arbetsgrupperna haft tillgång till läsmaterial, övningar och handledning i avstämningsmöten för att säkerställa att grupperna hela tiden har det de behöver för att komma vidare. Arbetsgrupperna har verkligen ägt sin egen process precis så som ambition var från början.
Vad var det du/ni såg som ni ville ändra på?
Det har varit viktigt att få barnrättsperspektivet ”under huden” för ett lyckat arbetssätt. Vi hade på många håll en föreställning om att vi redan arbetade med barnrätt, barnkonventionen och barnrättsperspektivet. Dessa föreställningar gjorde att det till en början kunde vara utmanande att identifiera våra förbättringsområden.
Efter djupare reflektion gjordes en ”tankevurpa” som ledde till att vi såg det hela med klarare ögon- det handlade inte om att vi gjorde ett dåligt jobb innan utan om att vi kunde bli bättre. Det var en viktig utgångspunkt som hjälpte oss vidare i processen.
Vi insåg att vi behövde hitta ett sätt att arbeta med helhetsperspektivet med barn och deras familjer, till exempel att samverka ur ett barnrättsperspektiv i frågor om ekonomisk handläggning i en familj där det finns barn. Genom att involvera även vuxenenheten i pilotprojekten kunde vi synliggöra barnets roll i det sammanhang som den vuxna annars är den centrala i.
En bit in i processen arbetade enheten med ett fall om ekonomiskt bistånd till en barnfamilj. Trots att det inte beslutades om ekonomiskt stöd så kunde gruppen identifiera andra behov i familjen- och på så sätt landa i kompensatoriska åtgärder för barnets bästa. Detta arbetssätt, samverkan och utfall blev en viktig milstolpe i processen.
Hur gick det – vad blev resultatet?
Projekten är pågående- vi arbetar fortfarande med grunden men har också börjat göra planering för hur det långsiktiga arbetet ska leva vidare efter pilotprojektens slut. En viktig del blir att sprida kunskap och implementering till kollegorna utanför arbetsgrupperna. Målet är att låta fler medarbetare göra samma utvecklings resa som de själva har gjort. Så tror jag att det blir långsiktigt.
Förutom att processen hittills lett till att vi blivit bättre på att synliggöra barn har vi också arbetat med vår dokumentation. Konkret har vi skapat förändringar i våra beslutsunderlag och annan dokumentation i båda piloterna. Vi beskriver utförligare hur vi har beaktat barnets bästa, hur avvägningar har gjorts och hur man har förhållit sig till kompensatoriska åtgärder. Vi har även gjort beslutsunderlagen mer individuella.
Att processerna hittills varit så framgångsrika tror Anne beror mycket på att de har fått ta tid. Det har varit bärande för båda projekten att tillräcklig med tid har frigjorts- så att förutsättningen för processen att ha sin gång funnits där. Dessutom krävs det tid för insikter att landa och det har varit en förutsättning för ett lyckat arbete. Det går inte att skynda fram, säger Anne.
Hur följer ni upp arbetet?
En första gemensam träff är inplanerad med båda projekten för ökad samverkan och erfarenhetsutbyte. Vi kommer att fortsätta att utveckla metoder för det fortsatta arbetet och där ingår uppföljning som en viktig del. Förhoppningen är att piloterna ska vara självgående till stor del men att det ska vara regelbundna uppföljningsmöten.
Gör det skillnad för barnen tror du?
Det tror jag definitivt, säger Anne. Att både arbeta med förhållningssättet och det mer konkreta såsom i dokumentationen är en viktig kombination. Att dessa arbetssätt kommer att sprida sig inom och utanför enheterna leder till förändring och skillnad för barnen- även om det inte sker i raketfart.
Vad hoppas du på framåt?
Vi ska vara en barnrättsarmé inom våra verksamheter, som bevakar barnets rättigheter oavsett vilken verksamhet vi arbetar i, säger Anne. Hon förklarar att det som börjar med arbetsgruppen sprider sig till fler enheter. Arbetsgrupperna utgör viktiga delar i kugghjulet för fortsatt implementering.
Det är viktigt att ha ett långsiktigt och hållbart perspektiv i arbetet- här utgör mandat och stöd från ledning en förutsättning, säger Anne. Ett mål är att bidra med ökad kunskap i frågan till politiken. Den gemensamma träffen för båda pilotprojekten hoppas Anne ska mynna ut i en gemensam satsning gentemot politiken för ökat stöd i frågorna.
Jag skulle bli glad om det finns medarbetare som hela tiden påminner om perspektivet och att det blir en lika självklar del som andra perspektiv. Att vi alltid förhåller oss till barnrättsperspektivet, frågar oss hur just det här beslutet rimmar med barns rättigheter, hoppas Anne.
Om du skulle skicka med några tips till andra förvaltningar med liknande ansvarsområden som vill göra en sådan här resa, vad skulle det vara?
Det finns ingenting att vänta på! svarar Anne. Självklart är det viktigt att tydliggöra ett varför- motivation och syfte. Därefter är det avgörande att det finns mandat, ansvar och förutsättningar i form av utrymme och tid. Man behöver invänta insikter och det kan kräva lite tid.
Var strategisk och välj lågt hängande frukter, börja inte där det finns motstånd utan där det är görbart. Ha förståelse för att processen går fram och tillbaka, och att man får ha tålamod. Man har ofta för bråttom när man ska införa och dela ny kunskap. När vi delar erfarenheter till andra är det viktigt att vara transparenta i det vi tänker, känner och gör, och även berättar om det som varit frustrerande, utmanande.
Ett sista medskick från Anne är att detta inte är någon eldsjälsfråga. Man måste förstå att barnkonventionen är lag och att arbeta barnrättsbaserat är en förutsättning för dess förverkligande- och för det måste man veta hur man ska arbeta.
Behöver din verksamhet processtöd för att komma vidare med implementering av barnets rättigheter? Läs mer på vår hemsida, eller skicka ett mejl till info@barnrattskonsulterna.se så hör vi av oss.