I dag rapporterar Sveriges Radio att endast hälften av barn i vårdnadstvister får komma till tals i socialtjänstens utredningar inför en dom. Det är allvarligt, och långt i från vad både barnkonventionen och socialtjänstlagen uppmanar oss till. Vad beror detta på? I en tidigare statlig utredning, Barnrättighetsutredningen från 2016, anges fem vanliga skäl till att man i utredningar inte lyssnat till barnet.

Fem skäl som anges för att inte lyssna på barnet inom socialtjänsten

  • Metodmässiga svårigheter – man anger att det saknas verktyg för att prata med barn
  • Vårdnadshavare motsätter sig
  • Barnet har en funktionsnedsättning
  • Barnets ålder och mognad
  • Man upplever en konflikt mellan att skydda barnet och att ge barnet rätt att vara delaktig

Vad säger barnkonventionen?

Barnkonventionen, som nu också är svensk lag, är mycket tydlig när det gäller barnets rätt till delaktighet. Det är just en rättighet: ”Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet”. (Artikel 12). Ordet tillförsäkra är ett mycket starkt uttryck. Att höra barn är inte något vi endast är skyldiga att göra om det inte finns några hinder för detta. Vi är skyldiga att undanröja dessa hinder! Det beror på att genomförandet av artikel 12, barnets rätt att få komma till tals, är en förutsättning för genomförandet av alla andra artiklar. Alltså – ska vi lyckas skydda barnet från alla former av våld (artikel 19) eller på bästa sätt uppfylla rätten till utbildning (artikel 28), MÅSTE vi, för att göra rätt saker, bland annat lyssna på barnet och ta barnets synpunkter på stort allvar.

Så vad kan vi göra?

  • Vänta inte – gör en plan redan idag! Titta på hur andra har gjort, och samla den kunskap som finns bland medarbetare. Ta del av goda råd från socialstyrelsen eller barnrättsorganisationer. Cocha varandra, och samtala på personalmöten om hur ni kan lösa detta.
  • Vårdnadshavare har stort inflytande över beslut som fattas för barnet. Men vårdnadshavarens makt är inte oinskränkt, och även en vårdnadshavare ska, enligt föräldrabalken, både beakta barnets bästa (artikel 3) och låta barnets inflytande öka i takt med ålder ock mognad. För samtal med föräldrar om detta, förklara att det är en rättighet som barnet har. Inte heller barnet har oinskränkt makt, men barnet har rätt att komma till tals.
  • Gör en plan för hur ni hanterar det som barnet ger uttryck för. En handläggare sa på en av mina utbildningar: ”Jag är bra på barnsamtal, men jag märker att när beslutet väl fattas, har barnets synpunker inte synliggjorts. Jag har tappat det på vägen”. Det är mycket vanligt att det ser ut så. Men barnets åsikter ska också tillmätas betydelse. Vi behöver alltså en plan för hur barnets synpunkter ska beaktas i utredningar och beslut. Och vi behöver rutiner för detta. Avsätt tid i personalgruppen till att ta fram förslag.
  • Ät elefanten en bit i taget! Ibland gör vi frågan om barnets delaktighet för komplicerad. Det är inte alltid det behövs metoder. (Vi har ju till exempel inte metoder för samtal mellan oss vuxna). Det kan givetvis behövas kunskap och stöd – men det viktiga är att vi kommer igång och vågar prova oss fram. Ta ett litet steg i rätt riktning, och samtala om hur det gick.

Lycka till! Emma Fagerstrand, Barnrättskonsulterna