Det räcker inte med att ”gilla barn” – vi behöver veta var utmaningarna finns

I Västerås stad fortsätter arbetet Barnets bästa 2.0 – en lärandeprocess mot integrerade barnkonsekvensanalyser. I projektet kommer vi att under 2021 att utveckla former för hur barnets bästa kan konkretiseras och integreras i respektive förvaltning. Barnrättskonsulterna och Emma Fagerstrand kommer att vara ett processtöd i arbetet. Här i bloggen får du under året följa arbetet, och idag kikar vi på en fråga som barnrättsgruppen i Västerås ägnar mycket tid till att prata om – vikten av tillgänglig statistik.

 

Mänskliga rättigheter är inte i första hand en värderingsfråga – de definierar de skyldigheter en stat har i förhållande till individen”. Citatet bär jag med mig från en av föreläsningarna vid de pågående #MR-dagarna. Och det är bara att hålla med. När frågor om mänskliga rättigheter reduceras till att bli lösryckta tyckanden baserat på värderingar tenderar dessa rättigheter att bli något som man kan välja eller välja bort baserat på personliga uppfattningar. Inte faktiska konkreta rättigheter som alla, och i synnerhet offentliga verksamheter, har en skyldighet att leva upp till. Känslan av valfrihet präglar allt för ofta också arbetet med barnets rättigheter. Och utgångspunkterna för hur vi prioriterar och lever upp till rättigheterna bli för diffusa. Inte minst kommer denna vaghet ofta till uttryck i våra försök att göra barnkonsekvensanalyser eller prövningar av barnets bästa. Dessa prövningar blir vackra ord utan tillräcklig substans, svepande formuleringar om vad som är ”bra för barn” i allmänhet och utan koppling till materiella rättigheter eller barnets eller barnens specifika förutsättningar. På den här punkten är vi för dåliga, om man ska tro både FN:s barnrättskommitté, men också den statliga barnrättighetsutredningen från 2016.

Så vad är det som ger en barnrättslig prövning substans? Utgångspunkten i allt arbete för att stärka de mänskliga rättigheterna är att veta var de största utmaningarna finns. Vilka barn befinner sig så att säga längst ifrån sina rättigheter? Hur många barn går ut skolan utan att kunna läsa? Hur många barn deltar inte i någon idrottsaktivitet? Hur många barn lider av psykisk ohälsa, eller känner sig otrygga i våra bostadsområden? Och betyder trygghet olika saker beroende på var man bor?

När vi väl har tillgång till kunskapen om barns olika förutsättningar ska den användas i utredningar och beslut, tillsammans med kunskap om rättigheterna i konventionen, barnets åsikter samt forskning och relevanta lagar och direktiv. Det är den processen som kallas att göra prövningar av barnets bästa. Tillgång till statistik är en av förutsättningarna för att prioritera rätt och fatta bra beslut för barn.

I Västerås stad har den förvaltningsövergripande barnrättsgruppen börjat föra regelbundna samtal om den statistik som finns tillgänglig, hur vi använder den och vilken kunskap vi önskade att vi hade. När samtalet förs över verksamhetsgränser får vi hjälp att få syn på sådant som vi annars missat, och risken för att barnet faller mellan stolarna minskar.

Vad behöver göras?

  1. Ta fram en övergripande kartläggning

Sammanställ den viktigaste kunskapen om barns olika förutsättningar och livsvillkor. I större och mer strategiska utredningar kan det vara tillräckligt att på ett övergripande plan veta något om de utmaningar som finns bland barn som kan beröras. Men ju mer avgränsad en utredning eller ett ärende blir, desto mer specifik kunskap kan man behöva komplettera med. Inte minst vid prövningar av barns bästa i individärenden. Då måste man komplettera sitt underlag med kunskap som rör det specifika barnet. Men om alla i verksamheten har en grundläggande ”baskunskap” om de stora utmaningarna, behöver man inte alltid gå över ön efter vatten. Alla behöver inte ta fram samma statistik, om den finns tillgänglig i verksamheten.

2. Skapa rutiner som gör att kunskapen tillgängliggörs

Kunskap som hyllvärmare är till ingen nytta. Fundera över hur och i vilka sammanhang den kunskap som kommer fram kan spridas och synliggöras. Hur får relevanta medarbetare i verksamheten tillgång till kunskapen? Behöver riktlinjer och rutiner för ärendehantering ses över?

3. För samtal med utgångspunkt i kunskapen

Kunskapen om barns olika förutsättningar; hur de mår, klarar skolan, eller känner sig trygga, kan bidra till att vi ser nya aspekter som kan behöva prioriteras eller göras annorlunda. Om vi låter kunskapen ta plats i samtalet om framtiden, kan det leda till att vi prioriterar annorlunda. Det är inte säkert att all kunskap kommer att påverka verksamheten, men det är inte något som går att veta innan vi fått möjlighet att reflektera över det.

 4. Använd kunskapen om barns olika livsvillkor i utredningar, prioriteringar och beslut

Det är relativt enkelt att sammanställa statistik om barn och deras livsvillkor. Det är svårare att få den kunskapen att påverka prioriteringar och beslut. Kunskapen om barns livsvillkor ska användas som underlag i ett budgetarbete, verksamhetsplanering eller vid prövning av barns bästa på strategisk nivå.

 5. Uppdatera kartläggningen regelbundet

En kartläggning behöver också uppdateras. Ny information eller ny statistik behöver tillföras med viss regelbundenhet. Självklart behövs också en flexibilitet och möjlighet att anpassa sig vid snabba förändringar. Det stora antalet asylsökande som kom till Sverige 2015 är ett exempel på snabba förändringar som kräver anpassning.

___________________________________

Tips 1: Gör en kortversion av statistiken som är lättillgänglig för alla att ta till sig. Formulera de viktigaste slutsatserna och utmaningarna så att det blir enkelt för de som berörs att använda.

Tips 2: Lyft regelbundet den kunskap ni har om barns livsvillkor på hemsidan eller intranätet. Det hjälper oss att oftare tänka in barn, och att barn är olika. Kanske ett område i taget.

Tips 3: Om det känns för stort -börja med det ni har! Statistiken kanske spretar, och alla delar av verksamheten kanske inte utgår från samma områden att mäta. Men börja där ni står och använd det ni har. Så kan man parallellt jobba vidare på den optimala listan av mätbara indikatorer.

Tips 4: Börja med att föra samtal i den arbetsgrupp. Förslag på frågor:

  • Har vi en gemensam bild av utmaningar för barn och unga i vårt upptagningsområde? Vilka är de utmaningar som vi särskilt behöver förhålla oss till?
  • Vilken kunskap har övriga förvaltningar eller verksamheter om barn och ungas livsvillkor? Vad av detta kan vara relevant för min egen förvaltning?
  • Praktiskt – hur får vi systematisk tillgång till andra verksamheters kunskap om barn och unga? Hur bygger vi en kunskapsbank?

Vill du läsa mer om att göra en kartläggning och vad mer som krävs för att implementera barnkonventionen? Kika på boken ”Så blir barnkonventionen konkret – 12 nycklar till ett strategiskt barnrättsarbete”.