Barnkonsekvensananalys – så undviker du de vanligaste misstagen

Barnkonsekvensanalysen är ett konkret och användbart redskap för att stärka arbetet med barnets rättigheter. Rätt använt bidrar det till att systematiskt pröva barnets eller barnens bästa och väga detta mot andra intressen. Barns behov och rättigheter synliggörs. Trots detta finns det stora brister i hur barnkonsekvensanalyser genomförs. Här är några vanliga misstag och tips på hur du undviker dessa.

1. Det saknas en konkret och avgränsad frågeställning. Det finns en tendens att de barnkonsekvensanalyser som görs blir allt för svepande och generella när det kommer till att pröva barnets eller barnens bästa. En tydlig och stringent frågeställning gör resultatet mer relevant, och möjligt att koppla till konkreta åtgärder. Det här ställer krav även på den som formulerar uppdraget, och är en av anledningarna till att kompetens kring barnets rättigheter krävs även hos beslutsfattare och politiker. Börja arbetet med att ägna tid åt frågeställningen, och backa tillbaka till uppdragsgivaren om det behövs.

2. Det saknas kunskap om den aktuella kontexten. En analys behöver ett gediget underlag. Man behöver veta något om situationen och sammanhanget för att göra en bra analys. Hur ser barnens livsvillkor ut? Vilka är utmaningarna ur ett barnperspektiv? När man arbetar rättighetsbaserat betyder det att man behöver utgå ifrån dem som befinner sig längst från sina rättigheter. Det kan vi inte göra utan att veta vilka dessa är och hur våra utmaningar ser ut. Se till att kunskap om barns livsvillkor finns tillgänglig i verksamheten, och se till att den används.

3. Det saknas förståelse för barnets eller barnens perspektiv. Eftersom barnkonsekvensanalysen till en del alltid innebär en prövning av barnets bästa betyder det att barnets eget perspektiv måste inkluderas. Kunskap kan vi få genom statistik, men förståelse får vi genom att lyssna på barn. Att vi vet hur många barn som lever i ekonomisk utsatthet är inte samma sak som att förstå hur det känns att inte kunna delta på skolans skidutflykt. Vi kan prata med barn direkt, eller ta del av barns röster från andra sammanhang. Kanske har andra pratat med barn i liknande frågor? Kanske finns rapporter eller annat underlag som innehåller röster från barn? Fundera över vilken kunskap som redan idag finns i verksamheten om barns synpunkter, och hur ni kan behöva komplettera denna.

Barn är rättighetsbärare – men hur skapar man ett sådant synsätt? Här får du tips på hur du kommer igång.

Barn ses inte som rättighetsbärare. Det är en av slutsatserna i den barnrättighetsutredning som presenterades under 2016. Allt för ofta pratar vi om barn som grupp, i stället för att se barn som individer med egna rättigheter. Det syns inte minst i vårt sätt att uttrycka oss. Ibland säger vi ”ungdomar är lata” eller ”barn är kreativa”. Skulle vi uttrycka oss på samma sätt när det gäller andra grupper är vi snabbare att reagera mot detta. Vi säger, förhoppningsvis inte, ”invandrare är lata” eller ”kvinnor är kreativa ”. Att kategorisera människor urholkar rättighetsperspektivet. Barnkonventionen och de vägledande principerna, artiklarna 2, 3, 6 och 12 är ett nödvändigt och utmärkt redskap för att stärka barnrättsperspektivet och utmana invanda föreställningar om barn. Att regelbundet föra samtal om hur vi ser på barn med avstamp i de vägledande principerna är ett nödvändigt steg mot ett stärkt barnrättsperspektiv.

1. Börja med att identifiera något sammanhang för gemensam reflektion. Arbetsplatsträffar, i arbetslagen, på planeringskonferenser eller vid de gemensamma frukostarna. Bestäm er för att regelbundet men under en begränsad tid avsätta tid för gemensam reflektion.

2Byt perspektiv! Fundera tillsammans över följande: Hur skulle vår verksamhet se ut om vi planerade med uteslutande med fokus på barn? Vad skulle vara annorlunda? Provtänk och ge exempel.

3. Använd er av de vägledande principerna. Några exempel på samtalsfrågor:

  • Har vi kunskap om barns livsvillkor? Finns det onödiga trösklar för deltagande i vår verksamhet? Hur kan vi i så fall förändra detta? (Artikel 2)
  • Vet vi vad som menas med ”barnets bästa” i det aktuella fallet? Hur kan vi ta reda på det? (Artikel 3)
  • Främjar vår verksamhet barn rätt till säkerhet? Bidrar vi till barns utvecklig, eller finns något som hindrar detta? (Artikel 6)
  • Artikel 12: Vad vet vi om barns egna synpunkter i frågan? Hur kan vi se till att barns berättelser blir en del av våra beslutsunderlag? Har barn möjlighet till inflytande på lika villkor.

4. Prata oftare med barn i din omgivning! Ingenting kan utmana våra föreställningar på samma sätt som fler samtal med de individer vi pratar om. Var nyfiken, ställ frågor, ha stora öron.