Barnets bästa eller ”föräldrars rätt”? Glimtar från vår föreläsning på Barnrättsdagarna

På barnrättsdagarna i april föreläste vi från Barnrättskonsulterna under rubriken Barnets bästa – vackra ord eller vasst verktyg. Emma Fagerstrand reflekterade över tre anledningar till att barnets bästa fått för svag ställning. En orsak är att vi bär med oss förlegade föreställningar om barn som leder oss in i generaliseringar och kategoriseringar om barn. Det motverkar rättigheternas genomslag.  En annan orsak handlar om att barnets bästa saknar ett konkret innehåll. Vi kopplar inte frågan om barnets bästa till ett specifikt sammanhang och specifika omständigheter utan talar svepande om barns bästa. Om vi inte först skaffat oss en uppfattning om vad barnets bästa är, blir det svårt att göra en rättvis avvägning gentemot andra intressen, vilket är en del av den systematiska prövningen av barnets bästa. Slutligen har vi för lite fokus på barnets bästa som process. Det är ett förfarande, något som ska prägla alla delar av ett utredningsarbete, från uppdrag och direktiv till uppföljning.

Ändamålstolkning som vägledning?
Det kanske svåraste vid en prövning av barnets bästa handlar om hur avvägningar ska göras mot andra intressen. En av de vanligaste frågorna handlar om förhållandet till vad man ibland slarvigt refererar till som föräldrars ”rätt”, något som slentrianmässigt tenderar att få för stort genomslag i våra beslut. Det finns absolut svåra avvägningar som kan uppstå, och inte alltid glasklara svar. Vårt budskap var att vi, inte minst med barnkonventionen som lag, absolut har utrymme att låta barnets bästa väga tyngre än vi gör.

För att exemplifiera detta provade vi att tillämpa en juridisk tolkningsprincip som vi tror kan vara till nytta för att våga ge barnets bästa större tyngd. Saga Renbäck, jurist som samarbetar med Barnrättskonsulterna, exemplifierade med hjälp av den så kallade teleologiska tolkningsmetoden, även kallad ändamålstolkning.

Inom ändamåltolkning försöker man ta reda på vilken avsikt lagstiftaren hade med regeln, vad som låg bakom att den skapades och vad lagstiftaren ville uppnå. Det leder oss vidare till det som kallas lagmotiv eller förarbeten. I en proposition kan man studera bakgrunden till lagstiftningen och syftet med den, och få konkret vägledning för att kunna tillämpa enskilda bestämmelser.

Exempel från socialtjänstlagen
Saga exemplifierade genom att titta på socialtjänstlagen, 1 kap. 2 § om barnets bästa. Bestämmelsen om barnets bästa infördes för första gången i socialtjänstlagen 1997 för att stärka barnperspektivet så att lagen skulle stämma överens med art. 3 i barnkonventionen. Det stadgades att “När åtgärder rör barn ska särskilt beaktas vad hänsyn till barnets bästa kräver”.

Formuleringen ger dock inte någon vägledning när det gäller hur tungt barnets bästa ska väga vid intressekonflikter. Däremot får vi ytterligare vägledning om vi går till propositionen. I propositionen till 1997 års lagändring kan vi läsa

“Olika förslag till lösningar behöver analyseras och vägas mot varandra i en beslutssituation. Barnets bästa är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas, men ska alltid beaktas, utredas och redovisas. Barnperspektivet står ibland i motsatsförhållande till ett vuxenperspektiv. Barn kan dock inte ses isolerade från sina föräldrar och föräldrar kan inte ses isolerade från sina barn. Att de vuxna får bästa möjliga stöd genom socialtjänsten ligger också i barnets intresse. Vid en intressekonflikt mellan barnet och de vuxna måste dock barnets intresse ha företräde.” (vår kursivering)

Det är ett exempel på vad avsikten med lagändringen var och här finns det stöd för att låta barnets intressen gå före vuxnas vilket inte alltid framkommer om man endast läser lagtexten. Förarbeten har därför väldigt stor betydelse när man som enskild ska ta reda på rättsläget och vad en lag faktiskt innebär. Det finns med andra ord redan nu utrymme att stärka begreppet barnets bästa och använda barnkonventionen som underlag i beslut.

Efter 1 januari 2020 kommer konventionen att få en starkare ställning och kan ligga till grund för myndighetsbeslut. Saga avslutade föreläsningen på barnrättsdagarna med att uppmana oss att, som en nödvändig förberedelse, bättre lära känna barnkonventionen och dess artiklar, liksom de allmänna kommentarerna från FN:s barnrättskommitté. Det kommer att underlätta handläggningen av ärenden och förbereda oss för barnkonventionen som svensk lag.